Det är ofta man talar om en så kallad fin och fulkultur. I regel så talar man om detta när det handlar om böcker och litteratur i allmänhet, men det kan givetvis även gälla musik, film och tidningar. Men faktum är att kulturen har inte alltid varit uppdelad i dessa två kategorier, utan detta har kommit under det senaste decenniet.

Men vem är det då egentligen som har kommit på det här begreppet med just fin och fulkultur. Hur uppstod det och varför kände någon att det behövdes? Var det på grund av Internets framgång och att man kände sig hotade? Eller var det kanske alla de där Harlequin-böckerna som endast innehåll tantsnusk? Oavsett vad, så kommer vi nog aldrig få reda på vem som myntade detta flitigt använda begrepp. Det enda vi vet är att det idag finns runt omkring oss jämt coh ständigt.

Det verkar liksom inte spela någon roll om en kritiker så talar om ett sexspel till datorn eller något annat utstickande, allt detta ska tydligen hamna under fulkultur. Men varför ska egentligen kultur behöva vara fult överhuvudtaget? Meningen är väl ändå att kulturen ska vara något glädjande och roligt för oss människor?

Jag hoppas i alla fall att alla de där bittra kritikerna där ute börjar ta tag i sig själva, och slutar påstå att det skulle finnas en kultur som är ful.